Hjo Landsförsamling

Här är vad som finns på Arkiv Digital.
Husförhör 1810-30 under Norra Fågelås
Hittar ni inte det ni söker så kolla Hjo stad och Norra Fågelås, då de är blandade med varann.

Hjo landsförsamling 168400
Indelning: tidigast 1500-talet utbruten ur Hjo (stadsförsamlingen), 1989-01-01 uppgått i Hjo. Pastorat: -1873 ( Norra) Fågelås, 1873-05-01-1988-12-31 Hjo stadsförsamling. Husförhörslängd: 1788-1988. Födelsebok: 1688-1988.

HJO är utom staden även en landskommun inom
Kåkinds härad, vilken sträcker sig såväl norr som
söder om stadsområdet. Området omsluter i väster de
nordligaste delarna av Hökensås. Höjden över havet
uppgår där ända till 236 m. Ett drygt hundratal
m. lägre ligger där Mullsjön, vilken i sin tur ligger ett
50-tal m. högre än socknens lägsta delar vid Vätter-
.v stranden. Denna sjö företer en ovanligt jämn, nästan 1
® cirkelrund, strandlinje, vilket ger intryck av att landet
här är på något sätt annorlunda uppbyggt än annor-
städes. Också är berggrunden här i stället för det vanliga
urberget sandsten av Visingsöformationen, vilken
bergart också uppbygger själva Vätterstranden. Även delar av den bördiga strandbygden, "Guldkroken",
höra till landskommunen, som dock endast norr om staden når fram till Vättern. Den övriga strandremsan
tillhör stadsområdet, som även sträcker en flik västerut kring Mullsjöns avlopp Hjoån.
Flera vackra och välbyggda gårdar finnas här kring staden, såväl inom stadsområdet som landskommunen.
Inom den senare drives även en betydande kvarnrörelse.
Staden Hjo är handelscentrum för den kringliggande jordbruksbygden. Rikt besökta kreatursmarknader
hållas här varje månad.
Staden har sitt upphov i ett fiskeläge, som tidigt fick en betydlig biinkomst genom fraktfarten över Vättern. Dess första privilegier utfärdades under konung Erik av Pommern. Hjo var under tiden 1560-1618 del av hertig Magnus' och senare hertig Johans hertigdöme, som i övrigt huvudsakligen omfattade östergötland.
Under den tiden gick spannmålshandeln från östergötland över staden. Gustav II Adolf skänkte staden 4 hemman.
Sedan de stora järnvägslinjerna byggts, kom Hjo att ligga i skymundan för de stora handelsvägarna.
Staden drog dock fördel av sin utmärkta hamn, som är den bästa vid Vättern, och slutligen fick även den
järnvägsförbindelse genom banlinjen Hjo—Stenstorp.
Staden saknar äldre byggnader. Den är till stor del byggd som trädgårdsstad. Den är en uppskattad
turistort och även en uppskattad vistelseort för mången gammal pensionär, som önskar en lugn plats att draga
sig tillbaka till.
Några egentliga fornlämningar äro ej kända från staden eller landskommunen.
Areal i landskommunen: 36,13 kvkm.; i stadsområdet: 9,01. Enligt 1938 års fastighetstaxering är ägovidden
inom landskommunen: 1.550,08 har åker, 50,39 tomt och trädgård, 1 slåtteräng, 30,5 kultiverad betesäng,
145,85 annan betesäng, 1.380,57 skogsmark, 56,37 övrig mark.
Jordbruksvärde: 1.862.000 kr.
I jordbruksvärdet ingående värde å skogsmark: 76.100 kr.
Skogsvärde: 222.000 kr. Tomt- och industrivärde: 8.200 kr.
Motsvarande siffror för stadsområdet äro: 469,1 har åker, 10,38 tomt och trädgård, 1,5 kultiverad betesäng, 44,09 annan betesäng, 105,37 skogsmark, 5,5 övrig mark.
Jordbruksvärde: 658.700 kr.
I jordbruksvärdet ingående värde å skogsmark: 5.300 kr.
Skogsvärde: 17.500 kr. Tomt- och industrivärde: 58.600 kr.
Invånarantal i landskommunen: 888 (1941).
Namnet skrevs "Hjo" även under medeltiden. I
kyrkligt avseende bildar stadsförsamlingen ett pastorat
med landsförsamlingen som annex.
Kyrkan, som är gemensam för båda församlingarna,
byggdes i tegel och kalksten 1797-99. Den förändrades
något 1901 och restaurerades 1911. Tidigare
fanns en träkyrka, som brann 1794.

Källa
(Gods och Gårdar 1940)